Tillbaka

När man var mindre så grät man flera nätter till sömns då man inte fick gå och lägga sig samtidigt som de vuxna och jag kommer ihåg att jag sade vid flera tillfällen att när jag blir vuxen så ska jag minsann själv bestämma när jag ska gå och lägga mig. Nu när man är vuxen så är det näst intill så att man gråter för att man sover dåligt och vaknar lika trött på morgonen. Det blir aldrig som man hade tänkt sig och nu så önskar man att man var barn och kunde sova långt in på dagarna för att sedan leka ruset av sig dagen efter i den träkoja som man så hårt arbetade på. Synd att man bara inte kan spola tillbaka den tid som blivit borttappad.